Hemester!

Det är tydligen det nya inneordet. Att åka till Thailand, klättra i berg, husbil genom Europa eller klassisk charter är ute. Helt ute. Nu är lyxen tydligen att vara hemma och inte göra någonting. I mitt fall har det lyckats ganska bra. I onsdags kväll smällde jag igen jobbdatorn (även om jag gläntar på locket ibland) och ska inte öppna den förrän lagom till Karlskronas stadsfest Sailet, 13-15 augusti, där jag håller i danskvällarna på torsdag respektive lördag.

Under min Hemester sover jag länge. Min dröm är att få sova en hel natt, morgon, dag och eftermiddag, utan någon eller något som stör (läs jamande katt som ska släppas ut, ringande telefon, prasslande papper osv). Häromdagen hade jag möjligheten till en sådan dag, men inte lyckades jag sova hela dagen...

Sedan fördrivs dagen med slösurfande på nätet (jag kollar meningslösa bloggar) och framförallt åtta avsnitt av Vita Huset, min favoritserie alla kategorier. Fritt från våld och romantik. Bara ett oändligt promenerande i maktens korridorer och prat, prat, prat. Lysande skådespelare och trovärdig handling. Bättre än så behöver Hemestern inte vara.

Men att vara hemma i flera veckor klarar jag inte. Därför åker sambon och jag till Kroatien på söndag! Vi ska till Rovinj i norra Kroatien inklusive ett besök i Venedig. Hem och packa om och sedan till Prag, Semester och Hemester på samma gång!

Bara de har bearnaisesås i Kroatien så är jag nöjd, en vecka utan min livsuppehållande sås är nämligen uteslutet!

Ännu en dag på jobbbet...

Den här gången var det 5 minuters arbete som gällde för mig, som hemlig gäst på allsången i Hoglands Park mitt i Karlskrona. För ett par tusen personer i publiken överraskade jag den och allsångsledaren Peje genom att komma upp och göra lite reklam för Wachtmeister Galleria och klädaffären Companiet (skjorta och kavaj från Companiet).

Givetvis bjöd jag på en tonsäker allsång...och inte ett öga var torrt!

Skivkontraktet klart!

Äntligen! Streaplers har hittat hem musikaliskt efter 50 års letande...jag går in som sångare i bandet redan från 1 augusti. Det känns skönt. Publiken njuter. På något sätt...

Guldklavengalan!

Blev precis så bra som jag hoppades på, ett varierat utbud av artister och underhållning för en bred radiopublik och förstås gästerna på plats i Malung.
Här ser du min sambos bilder från söndagen.
http://mermusik.blogspot.com/

Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras över skitsnacket som sprider sig 4 minuter efter Guldklaven har genomförts. Bittra musiker som är sura över att de inte vann, representanter för stora produktionsbolag som går runt och snackar skit och till och med pristagare som gör bort sig å det grövsta.
Det är klart att Guldklaven ska diskuteras, men alla förståsigpåare måste, än en gång, förstå syftet med priset. Ju mer "branschinternt" det blir, ju mindre blir genomslaget för galan, och i förlängningen hela branschen, i media. Det är sorgligt att duktiga musiker och skivbolag inte förstår det och inte kan tänka längre. Det är klart att band som t ex medverkat i Dansbandskampen ska nomineras, de banden är ju inte sämre för att de varit med i tv. Däremot har fler människor (läs vanligt folk utanför branschen) upptäckt dem, och det kan väl bara vara positivt!
Så gläds med att dansbandsbranschen kan ha ett pris och att den får så mycket uppmärksamhet. Alternativet är inget att föredra.

På tur genom Sverige...

...Norbotten, Ängelholm, Gotland, Uddevalla och strax Malung. Det är i stort sett hela Sverige på ett par dagar. Men nu väntar alltså Malung och Guldklavengalan på söndag 12 juli - jag leder programmet och det blir kul! Mest för att se om jag räknat rätt på alla sekunder. Lite kul blir det också att höra oväntade musikaliska framträdanden, jag vet att Annelie Rydé har en riktigt bra låt på gång... och så kommer journalisten Elisabeth Höglund, bland många andra.

Och som ett brev på posten kommer gnället direkt efter sändningen, om varför han eller hon inte vann och hur vi i juryn tänkt fel osv... Men det struntar jag i just nu!

En dag på jobbet!

Vissa dagar kan vara uthärdliga. Andra kan vara trevliga. Dessa två dagar faller under det senare epitetet. Dansfestivalen på Ekebo samlar över 15 000 människor på tre dagar och jag hade förmånen att få jobba som konferencier under fredagen och lördagen då Sveriges populäraste band spelade (Lasse Stefanz, Larz-Kristerz, Arvingarna, Scotts, Drifters osv osv).

Mycket spring mellan olika scener, men ett trevligt tillfälle att träffa musiker och publik! Det är lätt att tycka om sitt jobb när det är så här...

Eller så här om du så vill - men jag varnar känsliga lyssnare...

http://www.youtube.com/watch?v=iODopQ4i4VM

Mitt blötaste uppdrag...

En gång satt jag i juryn för drinkblandnings-SM. Det var ganska blött...framförallt i finalheatet. Ikväll var det blött på ett annat sätt. Hällregn med hård intensitet gjorde det svårt att skriva omdömen om de 18 talanger som uppträdde på stor scen mitt i Visby. Dessutom i kombination med en filt som fällde ludd i kaffekoppen. Till detta ska också läggas att jag ju inte är någon friluftsmänniska och således inte äger kläder för sådana ändamål. Mina två jurykollegor, Henrik och Magnus Rongedahl, hade regnjackor, kapuschonger och paraplyer. Jag hade dansskor, rosa tröja och matchande skjorta.

Ett tag fick jag kallsupar och såg ingenting för ögonen var fulla av regn. Sen kom arrangören Rolf med kaffe och regnet lättade. Vi såg ljuset i tunneln och flera duktiga talanger. Vi i juryn gruppkissade i Hemvärnets ditrullade toalettskåp och korade sedan två vinnare. Efter 25 minuters dusch blev det fisk- och skaldjursgryta och långsamt återvände livet. Igen.

Broder Rongedahl 1, broder Rongedahl 2, kulturskolechefen och jag bjöd ändå på klassiska juryleendet trots inkontinens från himlen...

Singing in the rain...

...gör jag just nu på Gotland och Visby med omnejd. Vi blir otroligt väl omhändertagna av Gotlands Tidningars marknadschef Rolf Wahlgren (för övrigt kapellmästare i Hermans orkester och bror till Kung Keno Tommy Wahlgren). 3 dagars semester (nåja) för 3 timmars jobb är en hyfsad deal. Att det sen regnar lite bekymrar föga...

Beröm!

Hej,
väl hemma i Blekinge igen efter en flygtur genom Sverige (via Kalmar) är det skönt att andas blekingeluft. Det har varit intensiva dagar i Norrbotten, med många trevliga vänner och aktiviteter. Veckans bästa epost kom nog precis när jag sänt klart i förmiddags, från en lyssnare i Kiruna. Det värmer många gånger om...
----
TACK Tomas för trevliga timmar då vi fått lyssna på dig i Sommarradion. Du är den bästa programledaren Radio Norrbotten någonsin haft: proffsig, glad och saklig.Vi har sluppit fnitter, svammel och fjant i några veckor. Nu blir det att ta fram ljudböckerna igen...Hoppas du kommer tillbaka till "våran radio" snart igen!Trevlig sommarönskar Anki i KirunaPS. Om man hör radion i himlen så har min mor suttit klistrad vid den, du var hennes stora radioidol som hon saknade så då du flyttade. DS.

Jag vet...

...jag är en dålig människa som ännu inte hamnat helt som slav under bloggandet. Men jag lovar bot och bättring. Just nu är fokus på Ekebofestivalen, Guldklaven, talangjury i Visby och Frykdalsdansen i Sunne. Samt i horisonten skymtar semester...! Så därför får ni kära läsare vänta. I höst blir det ändring, då jag uppgraderar min hjärna till 2.0.