Väntan...

Magnus Carlsson filmades och utfrågades utförligt...

I veckan var jag i Stockholm för att filma jurypresentationer till Dansbandskampen. Från 09.30 till 14.30 filmade vi något som i färdigt resultat för min del blir runt 45 sekunder...

En sak är säker, det är mycket väntan i tv-världen. Fram till lunch var vi i studiogången på SVT, alltså i den stora gång som sammanbinder alla feta studiolokaler (som mestadels hyrs ut till privata bolag och andra kanaler, tex Tv4, eftersom SVT själv inte har råd att göra produktion och på detta sätt finansierar sin lokalverksamhet).

Miljön är fräck, men vad filmaren och reportern inte räknat med var att folk hela tiden gick in och ut ur slamrande dörrar, städmaskiner kördes fram och tillbaka och högklackat har aldrig varit så inne som just den dagen. Det tog alltså lång tid mellan varje tagning.

Under tiden träffade jag Bolibompadjuret och undrade om Claes Elfsberg snart skulle hoppa fram ur Lilla Sportspegelns scenografi.

Efter lunch kom reportern på att vi skulle gå på Strandvägen fram och tillbaka i blåst. Jag som är lungklen hade till slut stora problem att andas utan att få lunginflammation. Men vad gör man inte för konsten...eller för licenspengarna.

Sen flög jag till Luleå och åt god mat hos goda vänner. Det värmde efter promenaden...

http://svt.se/2.98256/1.1701194/thomas_deutgen?lid=puff_1701036&lpos=extra_2

Inte lätt...

Att veta skillnaden. Åtminstone inte om man bor i Blekinge och handlar på City Gross...

Skivsläpp idag!

Idag fredag släpper Sony singeln Monte Carlo med Larz-Kristerz. En låt skriven av mig och tonsatt av Lasse Blomkvist. Det är en av fem originallåtar på deras kommande skiva (albumrelease 30 september). Låten skrevs när jag och sambon Anna var i just Monte Carlo...

Här kan ni lyssna på en intervju från SR Norrbotten i morse när jag pratar om låten och naturligtvis får du höra den.

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1955272&BroadcastDate=&IsBlock=

Är jag bombad?

På danstidningen Får Jag Lovs hemsida fanns ett långt inlägg utifrån den bäst/sämstlista jag skriver i varje tidning. Därifrån hämtar jag detta citat från Flash Orkester i Blekinge:

"Dina uttalanden är lika förödande för dansbanden och arrangörerna som atombomben för Hiroshima.... De imbecilla och dåligt genomtänkta uttalanden du gör är enligt mitt tycke är direkt skadliga för hela branschen."

Naturligtvis kommenterar jag inte ett så korkat uttalande, utan nöjer mig med att konstatera att man nog inte ska jämföra ord med de skador en atombomb ger.

Presskonferens i Strängnäs!

I tisdags var det så dags för pressträff i Strängnäs. 26 band fanns på plats liksom programledare Settman och vi i juryn. Dessutom, eftersom det är två, mängder av produktionsmänniskor med stora pärmar och raska steg. Alla är mycket upptagna.

Jag hade inte fått i mig kaffe på förmiddagen vilket gjorde mig ond. Så först hällde jag på stående fot i mig två koppar innan jag kunde gå runt och hälsa.

Ett problem i dansbandssverige är att många musiker ser likadana ut. Svarta byxor, vit skjorta och svart väst samt någon slips till. Mängder av vax i håret och ungefär 1,73 långa. Men jag hälsade artigt på alla och försökte i huvudet para ihop rätt musiker med rätt instrument och rätt band. Det lyckades så där.

Extra roligt att träffa var Peter Danielsson från Schytts som jag jobbat med i olika sammanhang tidigare. Han jobbar som tågklarerare på Banverket i Herrljunga och lovade mig nästan att få vara kändisutropare någon fredag. Jag ser mycket fram emot att få hälsa resenärerna välkomna till Herrljunga och samtidigt meddela att alla tåg är försenade men vi bjuder på Lasse Stefanz i högtalarna så länge...

Att jobba med tv innebär främst en sak. Väntan. Väntan. Väntan. Sen ett litet ögonblick av aktivitet i form av intervju, fotografering eller filmning. Just filmningen igår var udda. Då skulle vi posera, dvs armarna i kors, armarna i sidorna. Rygg mot varann, le mot kameran, vara allvarlig osv. Det gick också så där. Vara allvarlig alltså.

Peter Settman presenterade mig som VD Eva Hamiltons våta dröm. Jag kunde också konstatera att Peter behöver låna mina näsdukar. Han hade nämligen toapapper i kavajfickan. Men han skyllde på ett nytt stockholmsmode, så till premiären ska jag också ha toapapper, dock av mjuk sort med Lambis rosa får som matchar min skjorta.

Efter pressträffen köpte jag kantareller och flög hem. Ganska trött på dansband för just den dagen...

Sångerskan Line i Essex var en av alla de som samlats i Strängnäs. Foto: Karin Norberg

Om de deltagande banden säger jag inget, annat än att det blir ett spännande och överraskande program i höst. Många av banden har inte ens jag hört, och det kan väl vara på både gott och ont. Och så finns det ett gäng rutinerade rävar som har mycket att leva upp till.

Vi kompletterar med en känd svensk artist i varje program, som i moment två ska bedöma banden. Det blir också roligt och tillför programmet en ny nerv och dimension.

17 oktober kl 20.00 i SVT 1 sänds en timslång krönika över året med Dansbandskampen. En vecka senare, 24 oktober, startar direktsändningen från Strängnäs. Vi ses då!

Lekande barn...

Det gäller att ha barnasinnet kvar. Och även möjligheten att utreda hur jag skulle se ut om jag var kortväxt. Så här blev resultatet!