onsdag 26 augusti 2009

Nu jury i Dansbandskampen


Under den här veckan har jag hunnit med ett besök i Stockholm. Då gjordes juryn klar för höstens Dansbandskamp. Den består av mig, Magnus Carlsson och Melissa Williams. Hon efterträder alltså Anna Mourou som inte får fortsätta i juryn. Melissa sjunger för närvarande i dansbandet Zlips.

Det blir kul och enormt spännande med ytterligare en omgång av Dansbandskampen! Förväntningarna från tittarna är stora - ännu större än i fjol - så det gäller att programmet blir både bredare, bättre och busigare. Något som jag är övertygad om att det också blir. Baluba, som producerar programmet, är tv-proffs. Eventuellt gnälliga "dansare" måste inse att tävlingen inte är blodig vetenskap utan lättsam lördagsunderhållning för HELA familjen, inte bara de som kontinuerligt går ut och dansar.
På onsdag kväll flyger jag till Luleå för div möten och för att göra P4 Dans. Ett besök på just dansgolvet blir det också; Björknäsparken i Boden (som har landets enda golv i aluminium = lättdansat!) och Flamingokvinetten...

torsdag 20 augusti 2009

Frukost!

Jag har aldrig fallit för kortlivade trender, som müsli, GI eller fiberfrallor. Under skoltiden åt jag vitt formbröd med ost och möjligen marmelad. Nu har frukosten förfinats och detta är nog det finaste som finns, efter en bearnaisepizza och en kopp kaffe förstås.Och jag lever än...

onsdag 19 augusti 2009

Kampen om kampen

Det ska sägas direkt - ingenting är klart vad gäller hösten tv-underhållning Dansbandskampen. Och vore det klart är det hur som helst inte officiellt. Men eftersom också kvällstidningarna måste leva, även om Dansbandskampen inte är färdigplanerad än, får man ta det som finns. Röra runt i ett worddokument och vips kommer det ut en artikel på temat:

Om jag ska vara språkligt petig kan man bara få sparken om man uppbär en anställning och någon sådan har jag inte, såvitt jag vet, på SVT eller produktionsbolaget Baluba, som gör Dansbandskampen. För att "få sparken" måste man dessutom göra något brottsligt, som att stjäla pengar från företaget, slå ihjäl chefen eller supa på arbetstid. I annat fall blir man uppsagd.

Dessa detaljer passerar förstås kvällstidningarna obemärkt förbi, men jag har i alla fall inte fått sparken (eftersom det inte finns någon anställning att få sparken ifrån).
Har Thomas och Anna dansat sista dansen i tv? Fortsättning följer, på denna blogg!

Inom ett par veckor klarnar allt vad gäller höstens Kamp och får jag inte sitta i juryn bryter jag inte ihop. Möjligen bryter jag ihop - av skratt - av alla indolenta kommentarer på Aftonbladets web där läsare får kommentera artikeln. Jag bjuder här på ett axplock.

Signatur Harpolina:
"Den där "professorn" har jag svårt för. Han är lite för intensiv för min smak och att råka ut för den killen på ett dansgolv kan nog vara ganska enerverande."

Signatur Alie nas:
"Hoppas de sparkar Thomas. Då blir jag jätte glad :). Men Magnus borde verkligen få vara kvar"

Och den här, också signatur Alie nas, är allra bäst:
"Det roliga i det hela är att många dansband inte pallar Thomas men de vågar inget säga. Jag tänker inte säga vilka banden är för då kommer de få skit men jag förstår dem. Man får ju höra en del."

Frågan är förstås vilka dansband? Någon som vågar anmäla sig frivilligt...?

söndag 2 augusti 2009

En fläkt av öst...

Semestern når strax sitt slut här i Rovinj, i norra delen av Kroatien. En fin vecka utan allt för mycket att göra. Restaurangbesök, slappa promenader i extremt långsam takt, ingen mobil och lagom många bad (2). Intressant har dock själva hotellvistelsen varit. Till Hotell Valdaliso har inte servicetänkandet nått ända fram. Inte heller någon ny inredning sedan kommunisttiden då jag absolut kan tänka mig att detta var en stolt pärla i statliga hotellsamlingen.

Här är gästerna ett besvär, något som stoppar dem i deras arbete (vad nu det består i). Här består pasta bolognese av spaghetti och några korn köttfärs. Här lever heltäckningsmattan. Här kör också en liten sopbil runt bland solstolarna vid stranden, för att plocka upp sopor, fräscht...

Här är utsikten från vårt hotellrum. Många måsar som varje morgon sitter av ett par timmar för att studera omvärlden. De talar också med varandra. Högt.

Därför blir jag också mycket arg. Måsar och små barn som skriker tidigt på morgonen är aldrig bra.

Här finns också ett obeskrivligt sällskapsrum som i deras värld kallas "tv-room". Var själva televisionsapparaten är placerad är det ingen som vet. Kanske gömd i någon av de många sofforna som står mysigt utplacerade runt det lilla bordet med en krukväxt på.

Det är lite slitet på vårt rum. Balkongen är inget undantag...

Se så fina balkonger de byggde på den östtyska tiden. Rejäla och blåa.

Roliga fönster inramar byggnaden.

Detta är det finaste med hela hotellanläggningen (som också inrymmer camping). Översta våningen är frukostmatsal (med 10 meter kö till juiceapparaten eftersom ingen kommit på att det går att göra juicehålet större än 0,002 mm och därmed förminska kön till 1 meter). Bottenvåningen, med fint marmorgolv, var nog tänkt som galleria för köpstarka män och kvinnor. Det blev dock inte så. Nu är det tomt och tyst...

Hoho på marmorgatan.

Inte konstigt jag behöver en öl. Eller två!