tisdag 26 oktober 2010

Korkade kommunpolitiker

Ibland undrar jag hur kommunpolitiker tänker. Eller inte tänker. Om hjärnan och förnuftet slutar fungera samtidigt som du träder in i politikerrollen.
Så här ska det förstås vara:
Larz-Kristerz vann DBK 2008. Lilla Älvdalens kommun, som inte har så stora möjligheter att slå på trumman, beslutade ändå att sponsra med minibuss och bensin så de kunde åka till Strängnäs varje lördag. Denna lilla gest hjälpte förstås till och när segern var ett faktum berättade näringslivschefen för mig att aldrig hade så många ringt och frågat om möjligheten att flytta till Älvdalen...snacka om väl använda skattepengar!

När CC & Lee kom med i Dansbandskampen i år vaknade Ronneby och ordnar nu varje lördag bussresa till Norrköping till självkostnadspris, för att blekingarna ska få möjlighet att heja fram sina favoriter.

Vad gör Perstorps kommun för Donnez? Ingenting. Det socialdemokratiska (givetvis) kommunalrådet säger i en intervju: "vi har ingen möjlighet att sponsra bandet".
Tänk om hon kunde använda fantasin. Så klart att kommunen inte kan pyttsa in 100 000 kr på Donnez konto, men det finns så många andra sätt. Annars har jag ett råd till Donnez: inte ett ord om Perstorp. Det är ju lite svårt för i varje program görs det ju inslag från hemkommunen med de deltagande banden. Tänk om kommunalrådet kunde räkna ut vilket marknadsföringsvärde det har i direktsänd lördagsunderhållning över hela Sverige, för runt en miljon tittare.

Men såklart ett kommunalråd inte kan räkna...

PS: Kommunalrådet lovade dock nån form av "aktivitet" om bandet går vidare. Tillåt mig småle!

fredag 22 oktober 2010

Stockholm...

En kväll i Stockholm kan vara som de andra. Middag med vänner och sen hem till hotellet. Igår blev det särskilt kul då jag, kamrat Lasse och kamrat Anne-Lie skulle gå förbi Tomas Brolins krog Undici på väg hem till hotellet efter en god middag.
Jag som är lungsjuk och klen orkade inte gå de 500 meterna utan krävde dryckespaus på halva vägen i form av varmt kaffe med grädde och lite alkohol i. Vips hamnade vi på en - ostronbar. Ägaren ville mycket hellre bjuda oss på ostron, samt ostronkunskap och till detta champagne. Och efter en tidigare skräckupplevelse med ostron i samband med en mingelpremiär var jag mycket skeptisk. Att vända runt en slemhög i munnen var ju inte vad jag menade med dryckespaus. Men döm om min förvåning när det faktiskt smakade gott. Lasse som älskar ostron fick nån slags Rolls Royce inom ostronvärlden och blev salig...

Jag fick också min utlovade dryck och en fantastiskt trevlig paus på Oyster Bar, kan rekommenderas!

Nu mot Norrköping och program två av Dansbandskampen, enligt "dansare" på olika websidor ett program som förstör hela danskulturen och som håller folk hemma istället för att de går ut på dans... Ja, vad ska man säga? Ingenting, annat än att jag hoppas på ett varmt rum ikväll, kanske har Best Western i Norrköping fått ordning på den centralstyrda värmen (dvs, de kanske har hittat centralen)!

söndag 17 oktober 2010

Premiären avklarad!

På väg hem i minibuss med sambo och hennes syskon med respektive, efter premiären av Dansbandskampen i Norrköping.
Det blev en hyfsat sen kväll där vi gick vilse från arenan till hotellet, normalt en promenad på 7 minuter, den blev betydligt längre...

Hotellet bjöd på - iskyla. Tydligen hade jag missat nåt i bokningen och inte valt värme. Kanske kostar det extra? "Tyvärr, värmen är centralstyrd så det kan inte vi göra nåt åt" var deras svar när jag frågade om problemet. Centralstyrt? Från Sundsvall, Bryssel eller varifrån då? Nåja, nu har de lovat att jag ska få ett varmt rum på fredag...men jag är väl något skeptisk. Tydligen klarar Best Western Princess inte av när det blir minusgrader ute. Det kom tydligen som en överraskning!

Programmet då? Ja, att döma av alla oerhört duktiga självutnämnda tv-producenter, dansbandsexperter och stylister var det ett fullständigt misslyckat, uselt och i alla delar helt värdelöst program. Summan är att det definitivt var bättre förr, på Settmans tid och då juryn fanns. Ingen av dessa många många gnällspikar minns förstås att då klagade alla på juryn och hur inkompetenta, korkade, elaka vi var. Och Settman skrattade för mycket, skojade för mycket osv... Tänk vad kort minnet är. Och tänk hur bra det var på Hylands, vänstertrafikens och motbokens tid. Då var det bra.

Christine tyckte jag gjorde en strålande insats. Att ha Settmans ande flåsande i nacken är inte lätt, men hon klarade skickligt av det. Givetvis inte lika bra som alla självutnämnda programledarproffs som kommenterar på nätet, men nästan (detta är alltså ironi för de som av en händelse inte förstår).

Vår insats? Den låter jag faktiskt bli att ha en publik uppfattning om. Först måste jag se programmet. Men det tar alltid ett par program innan formen satt sig, hos alla. Även hos den tydligen helt förändringsobenägne tittaren...

Banden har inte valts ut av mig. Det är Baluba och SVT som valt bland 350 band. Tanken är att det ska vara en mix mellan rutinerade och nybörjare och mellan olika stilar. Precis den mix som behövs för att ett underhållningsprogram i tv ska kunna leva i 9 lördagar. Att ställa 10 korrekta mogendansband (läs något äldre farbröder i gråa kostymer som levererar klanderfri dansmusik a´la söndagsdans) på scenen och låta dem tävla med egna låtval (helst ur egna repertoaren) blir självklart också en Dansbandskamp, men en sån ohyggligt tråkig historia att en majoritet av tv-publiken definitivt skulle somna med både händer och fötter i chipsskålen. Vad många glömmer är att det är underhållning i första hand och där dansbanden är ett medel för att skapa den 88 minuter långa förströelsen.
Det är givetvis kul att dansband väcker så mycket känslor, men tv-underhållning och dansband är aldrig vetenskap. Vad Dansbandskampen gör är att den miljon tittare som kanske inte har koll på Drifters turnéplan faktiskt får upp ögonen för danskulturen och kanske till och med går ut och dansar en lördagkväll.

Så slappna av, njut av spänningen och gläds med banden. Eller så finns alltid ett annat alternativ, stäng av! Det funkar på alla tv-apparater. Jag lovar!

torsdag 14 oktober 2010

Kampen kan börja!

Carling, Deutgen och Heintz. Det låter som en tysk tyrolerorkester, men är blott kärntruppen i årets Dansbandskampen!

Nu är jag på plats i Norrköping, därifrån Dansbandskampen sänds i år. Jag har redan utforskat den klassiska restaurangen Munken, som hade både köttmidddag och rött vin.
Arenan är mindre än den i Strängnäs men inte desto sämre. Hellre trångt och fullsatt varje lördag än ödsligt, trots att det kan vara mycket folk.

Kamerorna ställs in och banden repeterar ett efter ett, en del låter bättre och en del låter sämre. Vilka som låtar vad säger jag inte. Jag och min kollega Gunhild dricker kaffe och äter onyttigt fikabröd och vår redaktör Melker försöker få oss att arbeta, det går sådär...
Har hunnit med fyra taxiresor och ingen taxichaufför hade nån aning om att Dansbandskampen är i stan (eller ens vad det är). Kanske nåt att jobba på där, Norrköpings kommun.

Jag kan lugna alla hotellundrande. Princess Best Western får godkänt! Framförallt behöver man inte checka ut på söndag före 1400, tänk så många hotell som skulle behöva lära sig det!
Ikväll är det välkomstfest som kommunen står för och sedan ska jag ha dansbandsskola med programledare Christine, första lektionen: plugga Lasse Stefanz texter från 1986 och framåt, det är sisådär 322 texter!

tisdag 12 oktober 2010

Tjuvstart!

Ikväll 2000 i SVT1 en hel timme om Dansbandskampen. Föregående säsong analyseras och kommande kommenteras. Väljer du fotboll istället går programmet i repris flera gånger. Så du har inget att skylla på...!

söndag 10 oktober 2010

Hotell att hata!

Jag bor ungefär, som livet är nu, 120 nätter per år på hotell. Istället för att bo på samma hotell varje gång jag är i Stockholm (där jag är väldigt ofta) bokar jag nästan alltid nya hotell, för att få lite variation. Ibland är sängen på höger sida, ibland på vänster. Ibland minibar, ibland inte ens en penna.

Jag bjuder er gärna på min lista över hotell du inte ska bo på.

1. Scandic Hasselbacken i Stockholm
Otrevligt bemötande i restaurangen av en servitris som tyckte vi i stort middagssällskap störde henne och gjorde så hon tvingades arbeta.
Sen en märklig regel som receptionisten tydligt upplyste om. De serverar bara vin till kl 23, därefter endast öl. Av säkerhet. För personalen. För det första undrar jag hur det kan vara säkert att dricka vin 22.55 men osäkert (och livsfarligt för personalen) 23.05? För det andra undrar jag för vem hotellet och personalen finns till (ledande fråga men långt ifrån självklart för dagens servicepersonal).
Jag mailade faktiskt hotellchefen och fick ett syrligt svar tillbaka som andades att jag inte skulle mopsa mig. För det tredje trodde jag att Scandic hade samma grundserviceutbud. Detta har jag aldrig varit med om, och framförallt fick jag aldrig svar på frågan hur personalens säkerhet hotas av att jag beställer ett glas vin.

2. Hotell Mälarblick i Strängnäs
I två år bodde jag där i samband med Dansbandskampen. Ett hotell som saknar allt som bör finnas på ett hotell. Värme. Fungerande kranar. Service. Äggkoppar. Logistik. Egentligen borde detta vara på första plats, men attityd är värre än utebliven värme så därför leder Hasselbacken. Just nu.

3. Hotell Mornington i Stockholm
1890 kr för en natt. Men vilken natt… De städar med ett starkt rengöringsmedel som gjorde mig groggy i huvudet så när jag vaknade mådde jag illa. Städmedlet hade lukten av tung tantparfym. På hotellrummet fanns heller ingen minibar, som brukligt på ett 4-stjärnigt hotell. Inte nån kaffekokare, inte nåt anteckningsblock och faktiskt inte ens en penna. Däremot en dvd-spelare (!) och en detaljerad lapp att fylla i vad man tycker om hotellets bemötande, rum, städning osv. Jag fyllde i lappen och undertecknade med tfn och mail.
Behöver jag säga att ingen givetvis har hört av sig. Adjö Mornington!

torsdag 7 oktober 2010

Grattis!

Till Lasse Stefanz som är klara för Melodifestivalen 2011! En låt skriven av succélåtskrivarna Norell, Håkansson och Bard (just det, äntligen har också Bard insett gruppens popularitet). Det är bara att gratulera Sveriges största dansband till medverkan i Sveriges absolut största musikprogram, publikmässigt, medialt och prestigemässigt.
Hatten av!

onsdag 6 oktober 2010

Jag lever..

Den som väntat på nåt gott osv...
Nu är det dags igen. Jag tar ett rejält tag med bloggen. Men då får ni visa lite uppskattning tillbaka...dvs skriva och säga hur fantastiskt bra det är. Här ska jag dels blogga om höstens Dansbandskampen, där jag ju har en inte alldeles liten roll. Dels blogga om mitt liv i kabinväska i största allmänhet.

Idag har jag t ex skrivit en låt "En sista timme" som enligt egen bedömning blev väldigt bra. Planerat P4 Dans som ska mixas i morgon (i Stockholm), lagt sista handen vid förslag för kommande radioprojekt, intervjuats av sex tidningar och en radiokanal, samt bokat fototid med Allas som ska göra nyårsreportage här (i oktober). En helt vanlig dag med andra ord.

I morgon blir det veckans flygtur till Stockholm, ska jag välja biskvi eller chokladboll på Blekingeflyg - det är frågan?!