Dansband väcker känslor!

Vem trodde för några år sen att dansband kunde framkalla hat och ilska hos många människor? Inte jag i alla fall. Men efter tredje säsongen med Dansbandskampen börjar jag undra över en del människors liv. Eller brist på. Om det viktigaste i ett tv-program är att klaga på Meltzers ben så har nog personen problem (och då menar jag inte Meltzer).
Och sen glömmer många bort att programmet är både en lek och allvar. Lek för det faktiskt är underhållning och allvar för att vinst kan generera en helt ny karriär. Men om det inte låter bra (taffligt spelat och falskt sjunget till exempel) kan karriären gå åt skogen och publiken utebli. Det är inte bara eventuellt utan troligt.

I veckan blev jag polisanmäld av en stackars tittare som tyckte jag var så elak. Åtalspunkten är förtal. Det är humor på många sätt. Förtala gör man bara om jag t ex anklagar någon att vara alkoholist, utan att personen får bemöta. Jag kritiserar och analyserar dansband, det kan aldrig bli förtal. Men tänk om det blev rättegång? Så underbart. Jag vill ha Silbersky, säkerhetssalen och direktsändning i P1!

Sån tur har jag väl aldrig. Men att drömma lite skadar ju inte...