Träningsoveraller och en cowboyhatt

Tja, det var väl lite mellanmjölk över gårdagen. Fast ändå inte. Kanske berodde min något tveksamma inställning till att jag gått i taket, ett snedtak på hotellet jag bodde på i fredags morse. Med full kraft dängde jag huvudet i taket och gick i golvet, skadade ryggen och blev så arg att jag slog till resväskan vilket gav ännu mer smärta. Fulländades vid hissen när jag sparkade till hissknappen med knäet...

På plats i Strängnäs ett gäng pellejönsar i träningsoverall som inte förstått att grunden för dansbandsmusik är att den ska gå att dansa till. Det hjälper inte hur roliga overaller de än har, och vilken cirkustakt de än spelar, om man inte kan dansa foxtrot och bugg. Att de fick göra två låtar, på bekostnad av rutinerade och duktiga Carina Jaarnek, är helt obegripligt. Min enda analys är att tv-tittarna gillar underhållning och att de var roliga att se. Men tur att de åkte ur.
Även om det för min del kostade en Treotub för att tydligt visa min reaktion.

Mannerz kan nog bli bra. Ett ungt band som startade en dag före ansökningstiden gick ut till tävlingen. Visst kan man lite grann fundera över deras inställning och om de ens vet vad dansband är, men de vill gärna komma igen om programmet görs en tredje gång. Då tror jag de platsar bättre. Att göra sin första spelning inför miljonpublik går sällan bra.

Torgny Melins gör alltid en habil insats. Kanske lite trötta, men så har de också stått på dansbandssenen länge. Nu blir det spännande att se om de slås ut på lördag av Sannex, eller om de kanske tar en guldstjärna?! Titanix har ju en, men räcker deras stöd till två? Jag tror inte det.

Efter sändningen hade jag besök av flera vänner från Boden samt sambon. Vi drack champagne, dansade till Black Jack och hade på det hela taget en synnerligen trevlig kväll, som nog hann övergå till morgon innan jag vände mig på kudden.

Fler bongotrummor i dansbandsmusiken?

På www.svt.se/dansbandskampen kan man läsa en mängd olika krönikörer skriva om programmet och sitt (icke)förhållande till danskulturen och musiken. Alla krönikörer är noga med att skriva att de inte gillar musiken, att de förvånas över kläderna och så vidare.

Dooren Månsson till exempel, hon vill att dansband absolut inte ska låta dansband. För då blir det bra. Hon vill ha ha mer av:
Bongotrummor
Turkisk sitar
Jazzig saxofon
Peruansk flöjt
Arabisk tabla

Visserligen, men då blir det något annat än dansbandsmusik (framförallt svårt att dansa till, om man med instrumenten också ska plocka in ländernas musikstilar. För att spela Gråt inga tårar på peruansk flöjt kanske är kul, men inte särskilt utvecklande).

Så Dooren; vill du följa med mig på en riktigt gammeldags, "tråkig", "icke utvecklande" dansbandskväll så finns jag här. Utan bongotrummor men med foxtrotskorna knutna...!

En dag i Sundsvall

Regn och grått. Men det kan vi inte bry oss om i dansbands-sverige. Dagen började på en högstadieskola där först något trötta sjunde- och åttondeklassare fick höra om ett bra danskulturprojekt och sen mig berätta lite om varför man ska dansa, tips till killarna: man får lättare att träffa tjejer.
Efter kort paus betydligt mer vakna och engagerade niondeklassare - kul!

http://st.nu/noje/1.1536978

På kvällen en jättetrevlig tillställning på Casino Cosmopol som satsar stenhårt på blandad underhållning, alltifrån rena danskvällar till shower, teater och föreläsningar. Igår var jag där på temat "en resa bland logar och krogar i dansbandsland". Jag bjöd på berättelser ur mitt liv, sanna och halvsanna. Publiken, mest glada damer, såg ut att ha väldigt roligt. Det hade jag också.

Efteråt lite öl och mat på puben ihop med trevliga vänner, innan sängen väntade. Nu vidare till Stockholm för möten och sen en helt ledig kväll!

Spännande igår...

Det var inte lätt igår i Dansbandskampen. Och då hade jag ändå sovit i 12 timmar som ett litet barn. Dagen började med repetitioner och då sitter vi i juryn som små tända ljus. Jag har däremot lite svårt att sitta still och vill gärna gå runt i lokalen, lyssna från olika ställen och känna in. Lite flummigt kanske, men det funkar för mig.

En tuff omgång igår där alla band var bra, även om allt inte faller mig i smaken. Ibland känner jag mig tjatig som gnatar om att dansband ska låta dansband, men jag tror det är viktigt att påpeka. Ibland vill banden så mycket, och de vill ibland gärna inte ens bli förknippade med ordet dansband. Men alla band som är stolta över sitt ursprung och vad de står för, tror jag lyckas. Igår lyckades tyvärr inte Schytts så väl som jag hade hoppats. Sångaren Peter Danielsson har en av Sveriges bästa dansbandsröster, men tyvärr var låten för "klen" för att nå igenom rutan och ut till svenska folket, som är de som faktiskt bestämmer i slutänden - inte juryn!

Kul med Torgny Melins. Ett gäng sköna gubbar som kanske inte är musikaliskt fulländade, men de har en charm och trovärdighet i vad de gör som är ett vinnande koncept.

Efter tv-sändningen blev det möjlighet att umgås med trevliga vänner från Norrbotten som var på plats. Och så gästade jag Sten & Stanley och sjöng ett par låtar. Då förstod publiken varför jag inte sjunger utan hellre pratar..

Vilken rysare...

Omgång tre av Dansbandskampen blev verkligen en svårtippad omgång. Efter att ha lyssnat på repetitionerna hela dagen var jag dock övertygad om att Zekes åtminstone skulle gå vidare. Sen var det värre. Jämnt och duktigt startfält.


Själv hade jag stora problem. Med eller utan slips. Men för första gången i min tv-historia valde jag att vara crazy och köra lördagskvällens sändning utan slips, istället rosa skjorta och snygg kostym. Det funkade också.

Men det gäller att sticka ut med sina omdömen. Att bara säga "det var bra" är förstås en sak, och roligt för bandet att höra, men kan man krydda omdömet genom att göra något blir det bättre och tydligare genomslag. Därför kändes det helt rätt att göra en egen guldstjärna i hårdpapp (med äcklig sprayfärg) och överlämna till Zekes.

Likaså helt rätt att kliva upp från jurybordet och gå fram och krama Sweetshots.

Tyvärr hade nog alla band kunnat göra ännu bättre ifrån sig om de haft en annan utmaning är Markoolios obegripliga låtar. Men alla band gjorde verkligen sitt bästa (även Gamblers, som föll ut efter första omgången).

Nu fick Zekes sin andra guldstjärna (eller tredje om man räknar in min) och Date går än en gång vidare till nästa vecka (men de måste börja lära sig texterna och inte sjunga hittepåsvenska varje gång och skylla på trötthet) ihop med Torgny Melins. Att Zekes gick vidare, trots en svagare omgång än förra veckan, är enkelt. De har kopplat charmgreppet om svenska folket. De står för sin dansbandsinriktning, har dansband som förebilder och en tanke (och ett smart skivbolag i ryggen) med att vara just dansband. Det är klokt!

Det som är tråkigt är att tjejerna i Sweetshots föll ut. Ser vi samma trend som ifjol? Att tjejer inte går vidare. Det är väldigt tråkigt om tv-publiken dömer tjejband hårdare än killband. För tjejerna behövs i branschen!

Efter tv-sändningen var det sedvanlig presskonferens följt av obligatoriskt öl- och vinglas. Lite dans (med betoning på lite) och sömn. En nyhet i mitt liv de senaste tre dagarna...

Kvällstidningarna...

Skriver ju vad de vill, oavsett vad vi sagt. I lördags kunde jag läsa att min jurykollega Melissa tycker att jag har mindre koll än de andra och att jag inte borde vara med i juryn... Men det var inte vad hon sa till Expressen!

http://melissawilliams.blogg.se/2009/november/f-expressen.html

Dags igen i Strängnäs...

Efter en nästan osannolikt snöig resa från Jämtlandsfjällen, via SAS, har jag nu landat i Strängnäs där repetitionerna pågår som bäst inför kvällens Dansbandskamp. Ikväll blir det tufft! Ett bra startfält med genomgående duktiga musiker och Bra arrangemang. Till och med jurygästen Markoolios låtar funkar fint.

Men den stora frågan är ju om nåt band ska hoppa av i direktsändning. Galna Musikerförbundet är ju upprört över att dansbanden har "slavkontrakt" med Baluba. Och nu erbjuder facket fullt gage till det band som hoppar av kvällens program. Sällan har jag hört något så dumt från en organisation som säger sig företräda medlemmarna.
Visst, hoppa av och få en bra slant, och kasta bort möjligheten att slå igenom på bästa sändningstid och på sikt få upp gaget mycket mer än Musikerförbundet har råd att betala.

Just nu tittar jag på ett band som Kan få sitt stora genombrott ikväll...

Program två

Nu blev det "äntligen" en riktig Dansbandskamp!
Alla band kunde sjunga och spela, det satt ihop hyfsat snyggt och konkurrensen var hårdare än i premiärprogrammet. Det kändes verkligen att startfältet var tuffare och att Date och Black-Ingvars inte var självklara.
Zekes fick välförtjänt en guldstjärna. Det är alltid roligt att bli positivt överraskad. Unga trevliga killar, med en tydlig ambition, att spela just dansmusik. Inte maskera en egentlig popkarriär. För det är en väldig skillnad på att spela 4 timmar ute på en folkpark 3 kvällar i veckan och att göra 20 minuter singbackframträdande. Att vilja välja det första alternativet är bara att gratulera.

Date gjorde också bra ifrån sig, kanske det bandet få ett ordentligt genombrott? I så fall är det för att man förstår vitsen av att inte spela för den inbitna danspubliken, utan bredda sig musikaliskt.

Sen följde ett charmigt Per-Gunnarz och ett snyggt 90´s Avenue. De första var minst sagt energiska och de sista "flickfavoriter". Men om jag vore skivbolag skulle jag skämmas idag. Att skicka ut pressmeddelande och skriva om "det nya undret på pophimlen" och inte nämna dansband med ett ord (samt att i intervjuer förneka dansbandsidén) är korkat. Det är nog inte ungdomarnas fel, utan de dåliga rådgivarna.

Black-Ingvars gjorde förstås vad de kunde, dock i expressfart vilket också tog dem ur tävlingen. Men lika glada var de för det och vi skålade för väl genomförd match efteråt.

När sändningen är klar är det en timmes mingel i pressrummet. Därefter var det skönt att slappna av i danslokalen och skåla med min kamrat Anne-Lie Rydé som tagit sig dit för att heja på Zekes. Lite dans blev det också innan sängen kallade...
...på Sveriges sämsta hotell; Mälarblick. Denna gång slutade elementet fungera lagom till natten och började fungera igen när jag skulle lämna rummet. Än en gång fascineras jag över hur ägarna Svenska Hem Arena är så allt igenom inkompetent när det gäller sitt hotell. Det är en blandning av Fawlty Towers och The shining, där personalen gör vad den kan för att blidka alla arga gäster (för de är många). Att ta 1 200 kr för rum utan värme är inte ett hån. Det är rån.