Att vara eller inte vara i Vara...

Efter 5 timmar i SJs våld hamnade jag i Vara. Jag var inbjuden som hedersgäst på en ovanlig konsert; Bengt-Hennings och Flamingokvintetten på Vara konserthus. Först incheckning på Bjerstorps slott mitt ute på Varaslätten. En fet slottsbyggnad med en svit som var helt acceptabel... En stund senare kom receptionisten med öl och smörgås eftersom hon mycket riktigt antog att jag var hungrig (och lite törstig) efter timmarna med SJ.

- När vill du ha frukosten i morgon, undrade hon försynt och jag förstod snabbt att hon ska bära upp en bricka till mig. Jag som normalt inte äter mer än en Guldnougat (och det klockan 11.30) på morgonen fick snabbt hosta upp mig och beställa bacon, ägg och kaffe klockan 09.
Efter en rundtur i slottet drog jag mig tillbaka till sviten för att njuta av min stora smörgås.
Att ta sig från slottet till konserthuset var ingen match eftersom receptionisten plötsligt förvandlades till privatchaufför och körde in mig till stan. I bilen fick jag veta att de ska bygga Vara Horse Arena och då kommer hästmänniskor från hela världen till Vara.

På konserthuset (där jag förväntade mig en macka före konserten) bjöds vi till bords och i rask takt åts nässelsoppa (det var riktigt gott!), lammfilé och en stor dallrande dessert som inte var nyttig på något sätt. Vinet var fritt och sällskapet trevligt!

Konserten var förstås bra! Att sitta på absolut första parkett och höra Flamingo spela Lilla Ann och Bengt-Hennings köra saxlåtar är möjligen ovanligt, men väldigt bra. Fullsatt konsertsal och ett jäkla drag helt enkelt.
På slutet av kvällen kallades jag upp på scenen, fick en specialsydd guldväst av bandet och dessutom spela gitarr på avslutningslåten I was made for lovin you. Tack för att gitarren inte var inkopplad, annars hade Bengt-Hennings karriär slutat i det där konserthuset ikväll...

Därefter tillbaka till hotellet där det var - bal! 200 studenter i balklänning och frack dansade (ja just det Dansade) till bandet Step by step, som spelade Inget stoppar oss nu, Aj aj aj och andra hits. Ungdomarna förde sig bra och jag kände mig nästan stolt över att de inte kräktes på slottsmattan eller dansade disco till Wizex hitlåt Men så viskade en fågel. Kanske finns det hopp för ungdomen...

Nu väntar stora sängen i stora sviten. I morgon vårfest med "mitt" skivbolag Lionheart. Libanesisk buffé (måste jag äta innan?) och så kanske jag ska bugga med Sanna Nielsen...