Reporter utan block och penna!

Arrangören för Täfteå Loge Signar Nordin, fotografen Lennart Jönsson och jag. Fotade av Västerbottens Folkblad.

Min reporterarbetsdag startade med flyg till Umeå och incheckning på Scandic Plaza. Fint rum men som vanligt var kuddarna gjorda för de med höga nackar. Jag förstår inte varför hotell inte kan ha tunna tunna babykuddar, åtminstone jag behöver bara ett hörn av en tunn kudde...

På programmet stod reportage för danstidningen Får Jag Lov på Täfteå Loge utanför Umeå som öppnade för säsongen. 800 glada dansgäster dansade (varav rätt många groggade i sina husvagnar). Något anteckningsblock hade jag givetvis inte släpat med med mig de 150 milen utan lösningen fanns i receptionen där några lösa blad tillsammans med usel penna (också den från receptionen) fick duga.

Jag har faktiskt en penna, den är glänsande grön och sitter ihop med min kalender. Tappar jag pennan tappar jag också mitt liv och identitet. Därför lämnade den aldrig hotellrummet (pennan alltså, inte identiteten...)!

Drifters stod på scenen och arrangören Signar sprang runt och ordnade säkringarna (som givetvis gick när den 78:e damen pluggade i hårfönen i sin husvagn), kaffet, smörgåstårtan och lotterna. För några kronor kunde man nämligen köpa en lott med kramdjur, Ahlgrens bilar och annat stod på spel.

Efter att ha dansat några danser, intervjuat och sprungit bakom fotografen Lennart blev också jag intervjuad av "Dans-Kurt" och titulerad Dansorakel. Det känns bra! http://svtplay.se/v/1543125/logdans_premiar_i_taftea_del_2

Efter två groggar i Signars husvagn (vodka och Fanta) ihop med smörgåstårta från Dahlgrens konditori i Åbyn blev det hemfärd. På hotellet var det knappt jag kom in eftersom det var 18-årsdisco med hög ljudvolym...inget för oss som passerat 35.

Nu återstår det stora problemet. Att tyda mina anteckningar... Misstag har gjorts förr. Misstag som lett till nya namn för livet. Också då jobbade jag för tidningen Får Jag Lov. En kväll på Mälarsalen i Stockholm skulle jag i pausen intervjua Micke Ahlgrens nya medlem Jörgen. Givetvis hade jag även då glömt anteckningsblock utan skrev ner Jörgens nya namn på kvittot ihop med lite uppgifter.

En vecka senare skulle jag skriva notisen och hade stora problem att tyda vad det stod. Inte heller reflekterade jag över ovanligheten (heter det så) i att någon i mitt tycke hetter Ohmers i efternamn. Således hette Micke Ahlgrens nya keyboardist Jörgen Ohmers.

Detta har lett till att han nu alltid kallas för Ohmers, trots att han envist hävdar sitt rätta efternamn - Olsson!